.

När man lämnar vardagen försvinner alla bekymmer. Ångesten. Planerna. Man lämnar till och med tidsbegreppet bakom sig. Har inte ens koll på vilken dag det är. Allt blir så mycket enklare. Det som gnagde inom en innan är spårlöst försvunnet. Allt känns lättare. Fridfullt. Men när man kommer tillbaka slår verkligheten till en i ansiktet. Som en örfil. De flesta vet vad som väntar än. Det är bara att trycka på play efter att ha pausat. Jag däremot har ingen aning. Ännu en gång måste jag ta tag i saker. Bestämma mig. De tjatar, försöker pusha. Men jag vet verkligen inte vad jag vill. Vad kommer hända härnäst?